”Välkommen till verkligheten”
Det blev många reaktioner på förra veckans krönika om budgivningen på bostadsmarknaden. De flesta vill se helt transparenta budgivningar.
En läsare mejlade så här: ”Förbjud budgivning, gör som i många andra länder. Låt säljare/mäklare sätta ut det pris som säljaren vill ha och låt sedan först till kvarn köpa för det priset. Om ingen är beredd att betala utsatt pris så låt i stället köparna lägga bud under begärt pris – för säljaren att ta ställning till.”
En annan mejlade och skrev att ”det där är väl inte någon nyhet” och en tredje önskade mig ”välkommen till verkligheten.”
Nej, det är inte någon nyhet, och jag har befunnit mig mitt i verkligheten ett bra tag. Avsikten med krönikan var inte att berätta någonting nytt, utan att i stället få igång en diskussion. Det verkar som om mäklarnas tricks att döma av kommentarerna till krönikan inte bara förekommer på de överhettade bostadsmarknaderna i storstäderna, utan även i mindre städer runt om i landet.
Det märkliga är ju att detta är ett helt öppet pågående fulspel som ingen egentligen försöker göra någonting åt, inte heller Mäklarsamfundet, även om samfundets initiativ till jämförelsepriser är ett steg framåt.
Det skrivs inte heller någonting i tidningarna trots att människor blir lurade i lägenhetsaffärer varje vecka året om.
Det krävs alltså mycket mer än jämförelsepriser. Många tycker som jag att budgivningen ska vara helt transparent, ungefär som på auktioner. Det går självklart att ordna, och det övergår mitt förstånd att inte branschens egna företrädare skapar självsanerande och tvingande regler för att få bukt med riggade budgivningar.
Det borde gå att genomföra omedelbart, för jag är övertygad om att de flesta mäklare är hårt arbetande och hederliga personer, som själva har starka skäl att skapa transparent budgivning. För branschens, kundernas och sin egen skull.
Slutsatsen är att vi måste ha ett annat system än dagens, och att branschens egna företrädare borde ta initiativ till det.